150412
Här kommer en förlossningsberättelse.
Den 1a april åkte vi in till förlossningen efter att ha pratat med läkare där eftersom jag inte hade känt några rörelser alls under dagen. När vi kom till Eskilstuna så fick vi göra ul och så satte dom på mätare på magen. Han rörde sig fint och hjärtljuden såg bra ut. Det kom in en läkare efter en stund och sa att jag hade 2-3 värkar på 10 min så dom ville undersöka mig.
Jag va öppen 1 cm och livmodertappen va nästan borta.
Vi åkte hem igen och va lugna eftersom han mådde bra i magen.
På natten sen så började mina värkar bli mer och mer påtagliga och jag sov ingenting, jag kände mig kissnödig helatiden så jag sprang från sängen till toa och sen vandrade jag fram och tillbaka i lägenheten.
Vid 6 väckte jag kaj och sa att det gjorde ont och han började klocka värkarna.
Han tyckte inte att dom va regelbundna som dom ska vara för att man ska få åka in men vid halv 8 när jag låg i sängen så kände jag hur det lixom klickade till i mig så jag sa att "nu går iaf vattnet så nu kan vi väl ringa?" Sen ställde jag mig upp från sängen och plopp så gick vattnet, det va en sån sjuk kännsla att kunna säga precis innan att nu händer det.
Vi ringde förlossningen som sa att vi fick komma när vi ville, jag tog en varm och skön dusch innan och kaj åt frukost och packade det sista i våra väskor.
Vägen till bb är typ en dimma, jag satt mest och spjälade emot alla värkarna som kom och tänkte att det tar 50 min att åka dit och jag har 4 värkar på 10 min så då behöver jag bara stå ut med 25 st.
Kaj släppte av mig vid entrén där jag väntade på honom medans han parkerade bilen.
Sen va det bara upp till förlossningen och bli undersökt.
Jag hade öppnat mig 6cm när vi kom in så jag fick gå vidare till en förlossningssal direkt. Klockan va ca 9 då.
En timme senare när dom undersökte mig hade jag öppnat mig 10 cm men eftersom bebis låg så högt upp i kanalen så fick dom ge mig brickanyl så livmodern fick vila lite.
Jag fick lustgas och så frågade dom mig om jag ville ha Eda och det ville jag ha. Varför ha mer ont än man behöver har vart mitt motto hela tiden.
Sen va det en väntan på att han skulle åka ner i förlossningskanalen, jag fick ligga i massa olika ställningar och sen kom dom in med en pilatesboll som jag fick sitta på.
Det kom in massa läkare under ett tillfälle och ville kolla hur han mådde i magen för sladden som höll koll på hans hjärta tappade tydligen kontakten när jag satt på bollen och guppade.
Vid 4 kom en läkare in och frågade om jag ville fylla på min Eda för den hade tagit slut nu, men om jag gjorde det så kunde det ta längre tid innan han kom ut för det stoppar upp värkarna. Så då beslutade vi att inte fylla på utan bara köra med gasen. Dom satte även i dropp som va värkstimulerande för att få igång livmodern igen. Den sista timmen innan det va dags att få börja krysta va segast. Klockan 5 va det iaf dags att börja krysta, fyra värkar och 9 minuter senare va han ute. Jag vet att jag vid ett tillfälle sa att det här går inte, men då va redan halva huvudet ute tydligen så det gick ju uppenbarligen ;)
Jag hade enligt mina barnmorskor en väldigt lätt och exemplarisk förlossning. En av Mina största farhågor va ju att jag skulle spricka och gå sönder, så när min bm sa att jag inte hade gått sönder något alls varken på utsidan eller insidan så va det så fruktansvärt skönt.
17.09 kom han ut, 48 cm lång och 2740g tung. Han va så liten och fin och han fattade det här med att amma från första stund så det har aldrig vart något besvär.
Jag mådde oförskämt bra efter förlossningen och har kunnat köra på som vanligt.
Det va hemskt att höra när det kom folk som behövde ha smärtlindring för att kunna gå på toa. Och att se hur slitna och ont dom verkade ha i kroppen.
Jag ska inte sticka under stolen med att det gjorde ont att föda barn men det va bara dom där krystvärkarna när han ska ut som va det värsta, och det va ju trotsallt bara 9 min.
Kommentarer
Postat av: madde
Måste komma och mysa med honom snart igen 😍
Trackback
