You broke my heart

"There’s always a contest with an ex.
It’s called ‘who will die miserable’.”



åååh, jag hatar mig själv för vissa saker.
Som att man inte kan släppa något.
Fast jag vet att jag inte vill ha det så hänger jag kvar vid det.
Jag tror att så fort jag får det så vill jag inte ha det längre.
Jag vill få det att känna sig som jag kände mig när det va ombyttaroller.
Men hur långt är för långt att gå?





That’s the thing about needs.
Sometimes when you get them met, you don’t need them anymore.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0