Veronika

Ibland frågar jag mig själv varför jag fortsätter
utsätta mig själv för vissa saker.
Jag bryr mig inte om "saken" annars men just vid detta tillfälle
så hugger det i hjärtat, det är totalt jävla värdelöst.


Jag har vetat om intresset så länge och jag själv är
inte intreserad av "saken" överhuvudtaget.
Men det kanske är för att det har hängt med så pass länge att det
är svårt att släppa taget om det?

Idag tänkte jag försöka ta mig till gymet.
efter evigheters evighet av ont i benet så ska jag trottsa kroppen.
Tror jag, är inte helt säker än, blir vid 10 efter csi isf.
När det är lugnt och skönt på gymet :)