Glad

Jag kommer nog inte kunna vara glad igen
förens den här veckan är över.
Helt över.
Nu går jag som en skugga och väntar på att något hemskt ska hända.
Jag mår illa och kan fan inte äta eller sova ordentligt.
Helst vill jag nog inte veta.
Men jag vill endå säga hejdå.

Det är lite som när farfar dog.
Jag viste att det skulle hända bara inte när.
Varjegång jag såg honom va lite av ett hejdå.
Jag tror inte riktigt att det går att förstå om man inte vart där själv.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0