En gång...

För länge sen, eller inte så länge sen...
iaf i mina mindre kloka dagar...
När madde och ajg skulle på Party och jag hade mina tjusiga
lösögonfransar på mig och den ena började lossna och
vi va hos min farmor och inget lim hade jag med mig.
Då kom jag på den smarta(?) tanken att hey, genomskinligt nagelak måste ju funka
det torkar och det syns inte KANON!
Tilläggas bör kanske att jag hade fått i mig en flaska gin, och alla som har vart med mig vid sånna
tillfällen vet att då kan det gå illa.
Iaf så sved det så klart utav HELSIKE, och jag trodde mitt öga skulle ploppa ut.

Och ungefär så känner jag nu, mot dig
och allt som du försöker lura i mig.
Tilläggas bör att jag INTE har drukigt min flaska gin så det gör
nog minst 20 gånger ondare än det.

Jag skulle vilja skrika och slå på dig så du fattar något.
Man kan inte bry sig ena dagen för att nästa känna ingenting.
Det är inte männskligt, och känner du inget så ge då BLANKA FAN i att låtsas som det!
För jag vet att du gör det med flit, varje ord du viskar
Varje blick du ger.
GE FAN I MIG!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0